L'amicizia non c'è più

Jag àr ledsen att behova sàga det men vanskapen mellan livornesi och fiorentini àr over. Efter flera trakiga handelser under gardagens derby forvandlades kompisandan till polemik.

Vid 12:00 begav sig min buss fran Firenze till Livorno. Vànskapen mellan PLS och VCS fanns i minnet under hela resan och jag var mycket spànd pa hur stàmningen skulle vara i Livorno. Pa bussen fanns flera personer fran olika ultrasgrupper i Fiesole med Veronahalsdukar och kepsar. Det tog inte lang tid innan sangen om i "gialloblu" ekade làngs motorvagen Fi-PI-LI.
Ett forsok att skapa ett "gemellaggio" med i livornesi gjordes for nagra ar sedan, men BAL var bestàmda. Om inte vànskapen med Veronafansen bryts blir det inget. For Livornofansen àr politiken det viktigaste och dàrfor var sa ocksa ett gemellaggio otànkbart. Vànskapen och respekten mellan de bada "tifoserie" bestod dock, men dess tid var ràknad. Redan under derbyt ifjol forstordes flera bilar med Fiorentinaemblem och fran b-kurvan, bredvid bortasektionen, langades den ena svordomen efter den andra mot de lila. Detta fanns sàkerligen fàrskt i minnet hos manga Fiorentinasupportrar nàr man akte till Livorno igar.

Vàl pa plats efter en vacker fàrd làngs havet i Livorno tog jag plats i kurvan. Hàr fanns lika mycket folk med Livornoateraljer och kubakepsar som folk med Veronahalsdukar. Efter att ha satt upp var banderoll tog jag plats bland mina vànner i Bandane, vilka symptiserar bade med Veronaklacken och Livornoklacken. Politiken har som alla vet ingen betydelse nàr det gàller vànskapsband for de lila supportrarna. Detta markerade man àven tidigt genom att halla upp banderollen, som var nagot provocerande, med texten:
"Livorno, sokes: Ultras i en politisk kurva".
Livornokurvan svarade med banderollen:
"Forst rod sen svart, det àr er flagga", i vilken budskapet àr solklart; forst vànster men nu hoger (fel).
Bredvid mig, fran andra sidan staketet, haglade spottloskor och svordomar fran i livornesi vilket gjorde bortasektionen uppretad. Efter ett tag kom sa ocksa den forsta sangen mot Livorno. "Spinelli, Spinelli pezzo di merda", vilken foljdes av busvisslingar och sangen, som alla pa hela arenan stod upp och sjong, "Fiorentino pezzo di merda".
Hatsangerna avloste varandra och nàr Lucarelli gjorde mal hàrmade han storigt Lucas malgest, ett betende som sedan anamades av resten av hemmapubliken. Nàr slutsignalen gick koncentrerade man sig pa att tracka bortaklacken istàllet for att fira sitt lags seger vilket gjorde Fiorentinafansen ànnu mer irriterade.

Vànskapen àr dod och kommer nog aldrig att ateruppsta, trots Lucarellis (!, vafan han bidrog ju sjàlv den jàveln) ord efter matchen:
"Jag hoppas att man kan gora nagot at den daliga stàmningen som rader. Jag hoppas kunna gora nagot àven jag. Jag star for middagen ". Jag àr ledsen att behova sàga det Cristiano, men du kan inte gora ett skit.

Den otroligt vackra solnedgangen pa hemvàgen hade kunnat gora mig glad, men tyvàrr var min dag redan forstord for lànge sedan.

Forza Viola sempre e comunque!