Har gassar solen pa och man glider runt i skinnjacka och njuter. Parmasegern med Valerys "doppietta" finns farskt i minnet och OS-guldet fran igar gor inte det hela mycket sàmre. Imorgon àr det tànkt att sportfesten ska fortsàtta med matchen Italien - Tyskland pa Franchi. Hittills har det salts 20 000 biljetter (sàkerligen 10 000 till turister) och det lutar at halvfullt och en trist tillstàllning.
Landslaget betyder fotbollsmakten hàr i Italien vilket gor att man i Firenze inte har nagot som helst intresse i hur det gar for det. Den hogst ofortjanta neddegraderingen, specialbehandlingen av Romklubbarna, oràttvisa TV-avtal och Diegos kamp mot all denna skit gor att landslaget inte har mycket att gora i Firenze. Man gjorde ett forsok att spela en landskamp hàr 92, men det slutade med busvisslingar och hatsanger. Efter det har landslaget inte atervànt... tills nu.
Med Toni som symbol for bade landslaget och Fiorentina oppnades dorren till en aterkomst en aning. Nàr sedan en gammal Fiorentinaprofil och fd landslagsspelare gick bort i december valde man Firenze som plats for Italiens sista test innan VM, i hans àra. Protesterna fran supporterhall blev hogljudda men man valde till slut att lata landslaget komma. For tro mig, sa mycket makt har fansen att de skulle kunnat saga nej och gora det hela till en omojlighet. Nu blir det istàllet sa att den som inte vill ga stannar hemma. Nagra Ultrasgrupper har kopt biljetter till matchen och sedan brànt dem, men làngre àn sa gar inte protesterna, tror jag. Inga planerade busvisslingar men dàremot enbart Fiorentinassanger.
Fotbollsmakten tog igar chansen till en sista flort med de lila fansen nàr man tog ut Pasqual till truppen. Kul for honom, vàlfortjànt tycker jag, men se det som ett sista desperat forsok till att charma i fiorentini. Som dock inte later sig charmas...
Noi la nazionale non la vogliamo! Forza Fiorentina!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment