Efter ytterligare en makalöst rolig upplevelse i Firenze tillsammans med vänner sitter jag något tom i skallen på kontoret. Ingenting är sig likt direkt efter man kommit hem från en resa tillsammans med er. Allt prat om affärer, möten och jobb i allmänhet känns så långt borta. Jag kopplar bort totalt. Tänker på vingården med Gino. På middagen på rätt sida floden. Spädgrisen och vinet. Jag minns matcherna, min fullständiga urladdning mot säkerhetspersonalen. De missade intervjuerna. Men framförallt tänker jag på alla vänner som var med. Jag saknar er. Jag saknar Firenze. Hur är läget med Sandro?
Tankar, tankar.
Snart repar jag mig. Tyvärr.
A presto.
skip to main |
skip to sidebar
Det skandinaviska samfundet för oss med lila hjärtan
No comments:
Post a Comment