VCS

Efter ytterligare en makalöst rolig upplevelse i Firenze tillsammans med vänner sitter jag något tom i skallen på kontoret. Ingenting är sig likt direkt efter man kommit hem från en resa tillsammans med er. Allt prat om affärer, möten och jobb i allmänhet känns så långt borta. Jag kopplar bort totalt. Tänker på vingården med Gino. På middagen på rätt sida floden. Spädgrisen och vinet. Jag minns matcherna, min fullständiga urladdning mot säkerhetspersonalen. De missade intervjuerna. Men framförallt tänker jag på alla vänner som var med. Jag saknar er. Jag saknar Firenze. Hur är läget med Sandro?

Tankar, tankar.

Snart repar jag mig. Tyvärr.

A presto.

-3

Nedan en tabell där föregående säsongs poängskörd efter 12 omgångar jämförs med årets.

Lazio +12
Milan +12
Napoli +8
Siena +6
Genoa +6
Catania +4
Cagliari +4
Juventus +2
Reggina -1
Udinese -1
Inter -1
Torino -2
Palermo -2
Fiorentina -3
Sampdoria -4 (en match mindre)
Atalanta -4
Roma -14 (en match mindre)

Om vi jämför dagens Viola med årgången 99/00 så ligger vi 3 poäng före efter 12 omgångar.

I huvudet på en fiorentino

Efter att ha bott i Firenze under några år och levt med i fiorentini har jag blivit som dem. På gott och ont. Hur artar sig då detta? Jo, jag känner en enorm stolthet över att jag pratar samma språk som mina florentinska vänner. Jag har till och med anammat den något hårda Firenze-dialekten. När Firenze kommer på tal, oavsett var jag befinner mig, pratar jag passionerat om dess historia, som om det vore min egen. Jag försvarar alltid stadens färger och detta gäller givetvis även den lila, Fiorentinas. Jag känner mig som en fiorentino i exil när jag strosar på Stockholms gator. Jag längtar alltid hem. Firenze och Fiorentina har verkligen tagit över mitt hjärta. Det har sedermera även lett till att jag ofta anar ugglor i mossen, precis som en tvättäkta fiorentino född i kupolens skugga. Ett exempel är när Fiorentina får domslut emot sig. Nu har det skett i ett antal matcher i rad. Vi har blivit nekade straffar samtidigt som domarna blåst hårda, näst intill obefintliga straffar mot oss. Jag börjar se ett system och inbillar mig att Della Valles comeback i fotbollsitalien har med saken att göra. Jag kastas tillbaka till den hemska säsongen 06 då vi fick allt emot oss och jag tutar i mig själv att ”det är dags igen”. Jag kikar in på lite olika violachattar och ser att jag har mina vänner med mig. Alla är övertygade om att domarna straffar oss med flit. Man har olika teorier. Vissa menar på att det är Gilardinos hands som ligger bakom och andra att det är ”il palazzo” som återigen vill straffa oss.

Nu är det säkert bara tillfälligheter och jag jagar säkert upp mig i onödan. Det skriver jag bara för att verka normal. Egentligen tror jag något helt annat.

Cesare Prandelli på Lady Radio

Få personligheter är så omtyckta i Firenze som vår Mister. Givetvis väger de sportsliga resultaten tungt, men hans ödmjuka, öppna och ärliga inställning till fotbollen och livet gör honom enormt stor. Störst just nu. En levande legend. Om du frågar en fiorentino om borgmästarvalet så ser denne helst att Prandelli även tar den titeln.

Igår kom så den femtiolefte i raden sympatiska gärningar av Mister Prandelli. Under ett Fiorentinarelaterat program på lokalradion ”Lady Radio”, där bland andra Curva Fiesoles ledare Stefano Sartoni satt i studion, tog man emot samtal från pratsugna fans. Allt var som vanligt till en mörk, djup och mycket känd stämma tog ton i telefon.
”Ni är fantastiska fans, balanserade i era bedömningar och alltid vid vår sida. Jag kan inte göra annat än att tacka er med hela mitt hjärta och berömma er”. De mycket uppmärksamma herrarna i studion kände direkt igen rösten och ett kort, sympatiskt samtal mellan dem följde.

Att tilläggas bör att Stefano Sartoni är en Ultra och har varit med sen det verkligen begav sig på 70-talet. I Italien är det ok att snacka med de som faktiskt gör fotbollen till en av världens största sporter; fansen. Så är det inte överallt.

Finito?

Jag har alltid hävdat att Pazzo är en stor spelare. Jag har jublat med honom när han gjort mål och lidit när han bränt chanser. Som ni vet har jag lidit mer än jag har jublat. Han får helt enkelt inte till det i de avgörande lägena och nu tycker jag det känns som att han är på väg bort. Han hade ett helt år på sig att övertyga Prandelli, men lyckades inte. Han fick chansen i två matcher från start, men tog den den inte. Sampdoria och Torino är sen en tid tillbaka mycket intresserade och jag tror att han går redan under juluppehållet.

Igår var jag med i en ny satsning på SvenskFans. Det är en studio där de via webkamera ringer upp skribenter. Håll utkik.

Jag kommer även att leverera rörligt bildmaterial i form av en resekrönika efter matchen mot Lyon. Ni lär bli varse när den kommer ut.